4 aug. - Fritt fall från 3000 meter!

Yes.
För drygt en vecka sedan spontanbokade jag ett fallskärmshopp, by my own.
Skulle bli #epic.  :-)
 
Sagt och gjort.
I fredags tog jag min Hayabusa till Gryttjom strax utanför Monkarbo.
Stockholmsfallskärmsklubb hade sitt fäste där.
 
Som vanligt var man lite sent ute, så fick gasa på rejält för att hinna i tid.
 
Välframme betalade jag och hälsades välkommen.
Det pågick svenska mästerskap i fallskärmshoppning denna fantastiska dag.

Solen sken, 27 grader varmt och lätt bris, nästan inge moln.
 
Efter lite väntan kom Alex Sannergren fram och presenterade sig.
Berättade lätt hur de funkar medans han spände fast selsen kring mig.
Jag hade valt att ha overall trotrs solen för jag visste sen tidigare att däruppe i skyn är
det inte säkert lika varmt.
 
 
 
Medans Alex skulle på muggen kom Jenny Norin fram och presenterade sig.
Hon skulle hoppa med och filma tillställningen.
 
Nu var man riktigt laddad och ville bara komma högt upp i luftern.
Eftersom det var SM denna dag fick vi åka med dom upp i ett annat plan som man hoppar baktill och ut istället för det plan de kör i vanliga fall då man hoppar ut från sidan.
Inte mig emot.
 
En efter en hoppar de ut som kör finalen i fallskärmshoppning.
De verkar höga som hus, men man förstår dem till fullo. Vilken glädje som spreds i planet.
 
- När jag kommer ner igen ska jag ta mig en till Grogg.
Säger Alex och skrattar,  det gjorde ju inte saken mindre nervöst.
 
Han berätta även klart och tydligt att jag måste använda fastasin och göra lite poser i fallet.
 
Helt plötsligt stog man där på kanten.
 
 
Wohoo...  Det kittlade till i magen då man inte hade fotfäste längre.
 
De som hoppade precis innan hoppade bara rakner.
Alex hade visst en överraskning så han gör en bakåtvålt de första han gör.
 
 
Ser planet flyga iväg och det börjar susa som tusan av vindbruset.

Det tar någon sekund innan jag stabiliserar allt och se marken och och Jenny flygandes i samma hastighet.
Uppskattat någonstans strax över 200 kilometer i timmen.
 
Låter dessa bilder tala för sig själv.
 
Högt upp är de
Adrenalinet pumpa helt galet
Stephen hade sagt att vad jag än gör öppna inte munnen, det blev visst så ändå.
 Snurrar runt ett par varv
Här rycks det till och det blir tyst. Nu kan man prata normalt
 
Sen får jag prova att styra fallskärmen höger vänster, bromsa lite.
Riktig ballt.
- Tycker du om berg-och-dalbana ?
Frågar han och jag hinner knappt svara ja.
Han svänger fullt ner i en cirkel. Ja precis som en bergochdalbana.
Kittlar i kistan.
Han berättar lite hur landningen kommer gå till.
 
Utsikten. Visste att någonstansdär nere skulle man landa.
 Väl nere på moderjord, men skulle inte banga på ett till hopp.
 
Stort tack Stockholmsfallskärmsklubb!
 
Avsluar inlägget med ett filmklipp
 
 
 

Kommentarer
Postat av: Johanna

Super coolt!
Du glömde nämna att du var hög resten av den dagen och jag undrar om det gått ur dig än ;)

Kramar

2013-08-05 @ 09:07:22
URL: http://ochsenare.blogspot.com
Postat av: Lippe

Häftigt! Sitter här och kollar ihop med fader Mats ;) (din pappa törs inte hoppa!)
Kramar från oss båda :)

2013-08-05 @ 23:32:35
URL: http://hrifrnochvidare.blogspot.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0